 |
| Ibland känns det som man är ute och cyklar på djupt vatten..... |
"Man skulle kunna säga att kreativitet handlar om en förmåga att se ovanliga samband, att lämna gamla hjulspår och hitta nya lösningar. Det mesta som omger oss är produkter av kreativitet. Tidigare har kreativitet främst förknippats med idéutveckling och konstnärskap, men i dag har betydelsen utvidgats till att också betraktas som en produktivitetsfaktor i vår nya kunskapsbaserade ekonomi. Kreativitet behöver inte bara vara lustfyllt, utan också användbart och i bästa fall lönsamt.
Kreativitet brukar definieras som något som är nytt och originellt (i motsats till gammalt och trivialt). Det ska också vara användbart och uppskattat på något sätt. Vissa forskare har också lagt till en tredje faktor: kreativa produkter ska vara genomförbara. Det här typen av definitioner har begränsningen i att främst tyckas omfatta en begränsad elit av forskare, uppfinnare och konstnärer. Som invändning mot det synsättet kan man hävda att helt vanliga människor i sin ensamhet också kan skapa något som uppfattas som nytt, användbart och genomförbart — ovetande om att någon annan redan uppfunnit samma sak tidigare." (http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/kreativitet/tiofragorochsvar/vadarkreativitet.5.34a8543912bbe474e1f80005257.html)
Om vi håller oss fast vid denna definitionen är alltså frågan hur jobbar jag för att mina elever ska få möjlighet att hitta nya lösningar, tänka på nya sätt (som också ska vara användbart).
Hur tränar man elever på att tänka kreativt, vara entreprenöriella? Vad är det som krävs av mig som lärare? För denna process börjar ju hos mig eller började för en herrans massa år sedan. Den började med att släppa kontrollen. (Lika läskigt och svårt som det låter). Att ställa öppna frågor. Att inleda uppgifter och diskussioner som man inte visste vad resultatet skulle bli även om man hade syfte och mål klart för sig och att i efterhand tillsammans konstruera kunskap. I och med detta blev lärandet mer av en process där man fick pröva och ompröva. Jag kom också i kontakt med andra arbetssätt så som simuleringar eller att leka som mina 7:or säger. Där man genom att tillsammans lösa uppgifter av generellt slag får förståelse för större skeendet. Exempelvis får känna på hur Grekisk demokrati känns om man faktiskt inte får vara med och bestämma. Eller när man i diskussion kring ett kollektiv boende får ta ställning till aktuella frågor på EU:s agenda, eller får fundera på hur det skulle vara att leva i ett land där man får ta dåliga beslut eftersom pengarna inte räcker till.
Varför gör jag som jag gör?
Många aspekter spelar så klart in på varför man gör som man gör. Struktur, lärmiljö, tid är några. När man jobbar med en grupp i 50-100 minuter för att sedan i bästa fall träffas ett par dagar senare kan det vara svårt för eleverna att hinna vara kreativa. När de kommit igång är det dags att packa ihop.., Lärmiljön vem man jobbar med och gruppdynamiken, tilltron till sin lärare, men även mer fysiska aspekter som brist på grupprum, för om 30 elever ska prata om problemlösning och alla ska komma tilltals i ett klassrum blir ljudnivån hög. Tiden är ju också en viktig aspekt för mig som lärare. Läroplanen och kursplanerna kräver att jag ska hinna med många förmågor och en ansenlig mängd centralt innehåll. Ofta får man skynda på gruppen och kreativitet och processer är tidskrävande och därför blir kreativa arbetsätt endel av ens pedagogiska repertoar.
